Daniele Myrhaug tycker att arkitekturen vi ser i dag är alldeles för färglös, och menar att det är fel att regelverket begränsar formspråket i allt för stor utsträckning. – Man kan ju undra över vad det gör med oss om vi växer upp i en grå massa där allt ser likadant ut, säger arkitekten.

Vad har du för utbildning?

– Jag läste vid universitetet i Rio och var färdigutbildad arkitekt och urbanist, det vill säga stadsplanerare, 2004. Därefter fick jag jobb som trainee på ett stort amerikanskt företag i Brasilien, och jobbade med tung arkitektur. Bland annat ritade jag gasanläggningar och tillhörande byggnader på ett antal platser i Sydamerika.

Du är uppvuxen i Brasilien och utbildade dig till arkitekt i ditt hemland innan du flyttade till Norge – hur kom det sig att det blev så?

– Jag växte upp i en fattig familj i ett arbetarkvarter utanför Rio de Janeiro, och var inte särskilt gammal när jag började märka hur omgivningen påverkade mig. Jag irriterade mig över saker som att trottoarerna var så förstörda att folk inte kunde rulla barnvagnar där, och att det låg så mycket skräp på gatorna.

Jag blev mer och mer medveten om hur grundläggande infrastruktur kan bidra till att påverka livskvaliteten. Samtidigt sa alltid min mamma att utbildning var den enda vägen ut ur fattigdom, så det föll sig helt naturligt för mig att välja arkitektyrket.

Men sen hamnade du i Norge. Hur gick det till?

– Jag hörde talas om Aker Solutions i Oslo och att de sökte en arkitekt, och blev frestad. De behövde en arkitekt som kunde rita offshore-bostadsområden, och det fanns inte så många som hade just min bakgrund, så jag fick jobbet.

Jag flyttade ensam till Norge när jag var 28 år, och har jobbat på Aker Solutions i tio år. Jag kunde ju inte norska, så det var en stor fördel att Aker Solutions jobbar internationellt med engelska som huvudspråk.

Det låter som en stor omställning att gå från fattigkvarteren i Brasilien till Oslo och så småningom Kristiansand?

– Ja, det stämmer, men det har gått bra. Jag träffade min man i Oslo, men han kommer från Kristiansand. 2010 flyttade vi till hans hemstad, och jag hade tur som fick fortsätta hos Aker Solutions, fast i Kristiansand i stället.

Jag ritade mest offshore-bostadsområden, men så småningom började jag känna att jag ville prova på mer landbaserad arkitektur. Det började med några övningsuppdrag, och sedan har det bara blivit fler och fler.

2016 bestämde jag mig för att utöka mina erfarenheter. Jag slutade på Aker Solutions och började arbeta på Alma Eik.

Belinda Bjerke och arkitekt Daniele Myrhaug från Multiform Kristiansand

Vad är god arkitektur enligt dig?

– God arkitektur är sådan som utmanar och möjligen också provocerar lite, så att det väcker känslor och tankar. God arkitektur kan också göra avtryck i historien och förmedla något om vår tid.

Vad gillar du allra mest med arkitektyrket?

– Det är en ”passion”, och när jag lyckas med ett krävande uppdrag är det som riktigt härlig hjärnmassage. Det finns väldigt mycket glädje i att jobba kreativt, och jag älskar att skapa bra lösningar åt folk.

Vem passar jobbet för?

– Man måste verkligen gilla det och vara villig att jobba mycket. Sen måste man även vara en god lyssnare och veta att man gillar människor.

Man fungerar ibland lite som en psykolog, eftersom det är många val som ska göras och starka känslor som sätts i svallning. Sen är det också som flera yrken i ett, så man måste både ha koll på det praktiska och förstå en del om själva byggnadsprocessen.

Det där sista kommer med erfarenheten, men det är viktigt att brinna för yrket, verkligen älska färg och form och dessutom gärna vara lite samhällsengagerad.

Nu jobbar du på ett företag som levererar helhetslösningar, vilket även innefattar inredning. Skiljer inte det sig en hel del från det du började arbeta med?

– Jo, men det är väldigt spännande att jobba i team med inredningsdesigner och leverera helhetslösningar. Det handlar ju om den viktiga helheten. Men det har också varit krävande.

När jag bestämde mig för att börja jobba med landbaserad arkitektur behövde jag först undanröja en del hinder. Först och främst behövde jag lära mig norska, och där har det varit en stor fördel att ha en norsk man.

Men jag var också tvungen att sätta mig in i norska föreskrifter och regler, och i Norge byggs det exempelvis mycket i trä, vilket inte är så vanligt i Brasilien.

Vad gillar du allra mest med arkitektyrket?

– Det är en ”passion”, och när jag lyckas med ett krävande uppdrag är det som riktigt härlig hjärnmassage. Det finns väldigt mycket glädje i att jobba kreativt, och jag älskar att skapa bra lösningar åt folk.

Vem passar jobbet för?

– Man måste verkligen gilla det och vara villig att jobba mycket. Sen måste man även vara en god lyssnare och veta att man gillar människor.

Man fungerar ibland lite som en psykolog, eftersom det är många val som ska göras och starka känslor som sätts i svallning. Sen är det också som flera yrken i ett, så man måste både ha koll på det praktiska och förstå en del om själva byggnadsprocessen.

Det där sista kommer med erfarenheten, men det är viktigt att brinna för yrket, verkligen älska färg och form och dessutom gärna vara lite samhällsengagerad.

Nu jobbar du på ett företag som levererar helhetslösningar, vilket även innefattar inredning. Skiljer inte det sig en hel del från det du började arbeta med?

– Jo, men det är väldigt spännande att jobba i team med inredningsdesigner och leverera helhetslösningar. Det handlar ju om den viktiga helheten. Men det har också varit krävande.

När jag bestämde mig för att börja jobba med landbaserad arkitektur behövde jag först undanröja en del hinder. Först och främst behövde jag lära mig norska, och där har det varit en stor fördel att ha en norsk man.

Men jag var också tvungen att sätta mig in i norska föreskrifter och regler, och i Norge byggs det exempelvis mycket i trä, vilket inte är så vanligt i Brasilien.

Daniele Myrhaug och Belinda Bjerke från Multiform Kristiansand

Hur tänker du allmänt kring arkitektur och färger?

– Generellt är det för färglöst omkring oss, och jag tycker att det är ganska ointressant om det inte finns någon variation i vare sig form eller färg. Jag vänder mig också mot att begränsa formspråket för mycket.

Jag förstår självklart poängen med kontroll, men jag var inblandad i ett projekt där man på förhand hade fastställt procentandelen ljusa respektive mörka bostäder, och sånt blir alldeles för enhetligt. Man kan ju undra över vad det gör med oss om vi växer upp i en grå massa där allt ser likadant ut.

Artikeln är skriven av Kari Byklum och föras i Aftenposten.

Daniele Myrhaug Ålder: 39 år
Familj: Gift och två barn (två och fyra år)
Bor: Villa på Justneshalvøya
Utbildning: Arkitekt och urbanist vid universitetet i Rio (UFF), tog examen 2004
Aktuell: Arkitekt MNAL och medägare i Alma Eik arkitektur och interiørdesign